Spexmusik

Notknackarnas varumärke är klassisk musik som arrangerats för manskör och försetts med spexig text.

Några exempel:

• Lappsökarfugan (ur spexet Lord Nelson, 1969)
  I spexet hade huvudpersonen med samma namn tappat bort en oerhört viktig och hemlig lapp, och satte hela besättningen och alla passagerare att söka den. Dock helst så, att ingen skulle komma åt att se vad det stod på den något pinsamma lappen ("styrbord höger, babord vänster"...). Och medan man irrar runt på däck med näsan i durken passar det ju bra att sjunga en fuga — till exempel Georg Philipp Telemanns Trumpetkonsert i D-dur (TWV 51:D7), IV. Allegro.
   

• Hallå-fugan (ur spexet Rasputin)
  Den på tsarens tid nyuppfunna telefonen utgör ett centralt hjälpmedel i spexet Rasputin. Men det är inte så lätt att bara lyfta luren och få kontakt. I denna fuga, som är tonsatt av Einar Ralf, fungerar teknologin lika dåligt som idag, och efter ett antal felkopplingar börjar heta linjen gå varm — tur att punschen står tillräckligt långt ifrån...
   

• Sibbe, eller Slutsång (ur spexet Lord Nelson, 1969)
  Ja, så blev det alls inget slag idag! Med hjälp av luntlappen (se ovan) hittade Lord Nelson och den engelska flottan nog till Trafalgar — men fransoserna och spanjorerna vände på klacken och seglade hem! Där står nu den besvikne Lord Nelson på sin obelisk på Trafalgar Square och spejar förgäves efter fiendesegel i sydost... Musiken har lånats ur Intermezzot ur Kareliasviten av Jean Sibelius.
   

• Taffelvisa (ur spexet Marco Polo, 1972)
  Det kejserliga hovet i Kina har fått högvördiga gäster — det är ingen mindre än Marco Polo själv som har rest dit för att upptäcka dem! På festen serveras naturligtvis nudlar, som är det finaste det kinesiska köket kan erbjuda. Italienarna blir eld och lågor, och därmed... pasta? Musiken är naturligtvis speciellt skriven för detta ändamål av självaste Antonio Vavilldi... ursäkta, Vivaldi: Konsert i e-dur, op. 8, nr. 1, RV 269, även populariserad under namnet La Primavera.​​​​​​
   

• Krutsång (ur spexet Marco Polo, 1972)
  Vad är det som uppfunnits av kineserna för att sedan spridas jorden runt av italienare? Spaghetti? Covid-19? Nej! Eller egentligen ja, men det är inte det vi syftar på här. Kineserna har nämligen också hittat på krutet, som gladeligen anammades av gästerna för sina revolutionära ändamål. Till sången Frühlingslied (Anon.).
   

• Alla ut och länka (ur spexet Marco Polo, 1972)
  Det är viktigt att hålla konditionen i topp! Men är man kejsare så går man naturligtvis och tar plats i sin bärstol, och befaller lakejerna att hoppa, springa, kuta och jogga. Effektivt och bra! Till Petersburger Schlittenfahrt av Richard Eilenberg (Op. 57).
   

• Rid ut (ur spexet Karl XII, återupps. 1976)
  Till Soldaten-Chor ur operan "Margarete" av Charles Gounod. Karl XII hade trivts mycket bra hos turkarna i hela fem år, och kanske speciellt hos det vackrare könet. Men plötsligt fann han det lämpligt att inte befinna sig där längre. Därav denna avresesång.
   

• Prästkör (ur spexet Karl XII, återupps. 1976)
  Tänk er en natt i Riddarholmskyrkan i Stockholm. I en sarkofag av svart marmor ligger kvarlevorna av Karl XII. Det är tyst som i graven: det enda som hörs är ljudet av vatten som sakta droppar i de ekande valven... plopp... plopp... Men plötsligt hörs ett knarrande ljud! Det är locket på kistan som långsamt skjuts upp, och en benig hand sticker ut! Karl XII:s osalige ande som går igen — han får nämligen inte ro innan han fått reda på om kulan som dödade honom var norsk eller svensk. Och ur de dunkla valven framträder en spöklig kör för att håna honom... Musiken är skriven, helt ovetande, av ingen mindre än Mozart själv: fugettan ur ouvertyren till operan Trollflöjten.
   

• Horribelt Huvudlös Hymn (ur spexet Dracula, 1995)
  I spexet halshögg man av misstag fel person — sånt händer ibland när någon nyfiken sticker fram huvudet för att se bättre. Fast det gick snabbt att sy fast det igen, det fanns ju flinka och kunniga medicinare på scen. Till denna Horribelt Huvudlösa Hymn användes naturligtvis den mest hårresande och bloddrypande musik som någonsin skrivits, dvs. An der schönen blauen Donau av Johann Strauss d.y.
   

• Föraktfinal (ur spexet Don Giovanni, 1996)
  Don Giovanni stötte i spexet på hårt motstånd från prinsessan, som visade starkt mansgrisförakt. Efter första halvlek sjöngs aktfinalen, vänligen tonsatt av ingen mindre än W.A. Mozart själv och kanske mer känd som Hornkonsert nr. IV i ess-dur, K.495, III. satsen.

Sånger ur egen produktion

Utöver de renodlade spexvisorna har vi också en hel del egen produktion, där musiken vanligen har komponerats av Rolf "Kalle" Ahlberg. Ett kort utdrag:

• Tango Gastronomie
  Till tonerna av Jacob Gades Jalousie (Tango Tzigane) hör vi den inre dialogen hos en riktig konstnär i gastronomi — en som förverkligar sig själv genom storartade tallrikskonstverk! Vi får höra hur vår hjälte närmar sig smörgåsbordet med stor andakt (och ännu större tallrik) för att komponera ihop ett verkligt mästerverk av räkor, sill, gravlax, ... och sen går nån och snor den sista biten rökt ål rakt framför näsan på en! Ja, då får verket bli ofullbordat. Text och sättning: Kalle Ahlberg.
   
• Taxisång (ur spexet Robin Hood)
  Ska man till kungs borde man ju imponera lite på folk när man kommer fram. Då tar man gärna taxi. Problemet är ju att Robin och hans muntra kompanjoner brukar ge bort alla sina nyrövade pengar till de fattiga, och behöver lift helt gratis. Och så är det ju lite tunnsått med taxin mitt i Sherwoodskogen på 1200-talet förstås. Runt detta något oväntade ämne går det förstås finfint att sjunga en sång. Text och musik: Kalle Ahlberg.
   
• Yleinen sauna
  Historien förtäljer att Kalle Ahlberg en gång besökte ett allmänt bad med en mycket smal och lång simbassäng, försedd med en skylt som sade "Veteen saa hypätä vain altaan päästä." Frasens svängiga rytm fastnade i hans öra, och efter en stunds funderande samlade han in ord och texter från en mängd intressanta skyltar med olika påbud, instruktioner och förbud — "Kiuaskiville pelkkää vettä" och "Saunaan ilman uimahousuja", för att nämna några. Stycket  har getts ut av Sulasol.

Skivan

Notknackarna gav år 1997 ut sin första, bästa och hittills enda skiva: Horribelt Huvudlösa Hymner (YLE, 1997).

Trots att vi säger det själva, så är skivan ett verkligt mästerverk såväl när det gäller repertoar som sångteknik.

Det finns några exemplar kvar i lager. Om du är intresserad av att skaffa denna unika pjäs, ta kontakt. Vi jobbar också på att sätta upp skivan på Spotify — stay tuned!