Spexmusik

Notknackarnas varumärke är klassisk musik som arrangerats för manskör och försetts med spexig text.

Några exempel:

• Lappsökarfugan (ur spexet Lord Nelson, 1969)
  I spexet hade huvudpersonen med samma namn tappat bort en oerhört viktig och hemlig lapp, och satte hela besättningen och alla passagerare att söka den. Dock helst så, att ingen skulle komma åt att se vad det stod på den något pinsamma lappen ("styrbord höger, babord vänster"...). Och medan man irrar runt på däck med näsan i durken passar det ju bra att sjunga en fuga — till exempel Georg Philipp Telemanns Trumpetkonsert i D-dur (TWV 51:D7), IV. Allegro.
   

• Sibbe, eller Slutsång (ur spexet Lord Nelson, 1969)
  Ja, så blev det alls inget slag idag! Utan luntlapp (se ovan) visade det sig vara övermäktigt för Lord Nelson och den engelska flottan att navigera till Trafalgar. Där står nu den besvikne Lord Nelson på sin obelisk på Trafalgar Square och spejar förgäves... Musiken har lånats ur Intermezzot ur Kareliasviten av Jean Sibelius.
   

• Taffelvisa (ur spexet Marco Polo, 1972)
  Det kejserliga hovet i Kina har fått högvördiga gäster — det är ingen mindre än Marco Polo själv som har rest dit för att upptäcka dem! På festen serveras naturligtvis nudlar, som är det finaste det kinesiska köket kan erbjuda. Italienarna blir eld och lågor, och därmed... pasta? Musiken är naturligtvis speciellt skriven för detta ändamål av självaste Antonio Vavilldi... ursäkta, Vivaldi: Konsert i e-dur, op. 8, nr. 1, RV 269, även populariserad under namnet La Primavera.​​​​​​

• Alla ut och länka (ur spexet Marco Polo, 1972)
  Det är viktigt att hålla konditionen i topp! Men är man kejsare så ska man naturligtvis inte svettas själv, utan låter betjänterna hoppa, springa, kuta och jogga i stället. Till Petersburger Schlittenfahrt av Richard Eilenberg (Op. 57).
   

• Horribelt Huvudlös Hymn (ur spexet Dracula, 1995)
  I spexet halshögg man i misstag fel person — sånt händer ibland när någon nyfiken sticker fram huvudet för att se bättre. Fast det gick snabbt att sy fast det igen, det fanns ju flinka och kunniga medicinare på scen. Till denna Horribelt Huvudlösa Hymn användes naturligtvis den mest hårresande och bloddrypande musik som någonsin skrivits, dvs. An der schönen blauen Donau av Johann Strauss d.y.
   

• Föraktfinal (ur spexet Don Giovanni, 1996)
  Don Giovanni stötte i spexet på hårt motstånd från prinsessan, som visade starkt mansgrisförakt. Efter första halvlek sjöngs aktfinalen, vänligen tonsatt av ingen mindre än W.A. Mozart själv och kanske mer känd som Hornkoncert nr. IV i ess-dur, K.495, III. satsen.
   

• Hallå-fugan (ur spexet Rasputin)
  Den på tsarens tid nyuppfunna telefonen utgör ett centralt hjälpmedel i spexet. Men det är inte så lätt att bara lyfta luren och få kontakt. I denna fuga, som är tonsatt av Einar Ralf, fungerar teknologin lika dåligt som idag, och efter ett antal felkopplingar börjar heta linjen gå varm — tur att punschen står tillräckligt långt ifrån...

Sånger ur egen produktion

Utöver de renodlade spexvisorna har vi också en hel del egen produktion, där text och/eller musik vanligen har satts av Rolf "Kalle" Ahlberg. Ett kort utdrag:

• Avresesång
  En så vacker visa som Saltarelle av Camille Saint-Saëns bör naturligtvis få ett tema som ligger kören närmare om hjärtat, nämligen körresor! Vi far iväg, nu bär det av! Text: Kalle Ahlberg.
   
• Den överviktige
  W.A. Mozart har begåvat världen med utsökt musik. Problemet är att mycket av hans produktion är instrumental. T.ex. låg Allegro-satsen ur Eine kleine Nachmusik (K. 525) helt textlös och skräpade i flera århundraden. Ända tills Notknackarna tog den under sina vingar, vill säga. I sången Den överviktige behandlas svårigheterna i att banta då alla de små kalorierna "förföriskt vinkar, ja, och blinkar, över fatets runda kant..." Text och sättning: Kalle Ahlberg.
   
• Tango Gastronomie
  Till tonerna av Jacob Gades Jalousie (Tango Tzigane) hör vi den inre dialogen hos en riktig konstnär i gastronomi — en som förverkligar sig själv genom storartade tallrikskonstverk! Vi får höra hur vår hjälte närmar sig smörgåsbordet med stor andakt (och ännu större tallrik) för att komponera ihop ett verkligt mästerverk av räkor, sill, gravlax, ... och sen går nån och snor den sista biten rökt ål rakt framför näsan på en! Ja, då får verket bli ofullbordat. Text och sättning: Kalle Ahlberg.
   
• Taxisång (ur spexet Robin Hood)
  Ska man till kungs borde man ju imponera lite på folk när man kommer fram. Då tar man gärna taxi. Problemet är ju att Robin och hans muntra kompanjoner brukar ge bort alla sina nyrövade pengar till de fattiga, och behöver lift helt gratis. Och så är det ju lite tunnsått med taxin mitt i Sherwoodskogen på 1200-talet förstås. Runt detta något oväntade ämne går det förstås finfint att sjunga en sång. Text och musik: Kalle Ahlberg.

Skivan

Notknackarna gav år 1997 ut sin första, bästa och hittills enda skiva: Horribelt Huvudlösa Hymner (YLE, 1997).

Trots att vi säger det själva, så är skivan ett verkligt mästerverk såväl när det gäller repertoar som sångteknik.

Det finns några exemplar kvar i lager. Om du är intresserad av att skaffa denna unika pjäs, ta kontakt. Vi jobbar också på att sätta upp skivan på Spotify — stay tuned!